Affe, vår svarta pudel, har en favotitplats i fönstret. Där kan han sitta eller ligga länge, länge och bara beskåda hur löven rör sig i vinden (det händer inte mycket mer än så härutanför). Nicko, vår bruna pudel, som har långt kvar till att bli gammal och klok, har inte riktigt fattat vad det hela går ut på, han tror tydligen att det handlar om att sitta i fönstret, att det är det som är själva grejen.