Jag lagar mat igen!

Matlagningen till gästerna igår gick bra! Maten tog slut, vet inte om det beror på om gästerna var osedvanligt hungriga, om maten var riktigt god eller om jag hade beräknat fel på mängden. Sak samma. Matlagningsfröjden har hållit i sig. Idag lagade jag "riktig mat" till maken och mIg.
 
Det känns som att jag återvunnit något viktigt i tillvaron. Funderar dock på hur det kommer att påverka mitt ätande. Kommer större fokus på matlagning automatiskt att skapa större fokus på att äta? Och iså fall, vilka uttryck kommer det att ta sig? kommer jag att återfalla i gamla mönster? Eller kommer jag att utveckla något nytt? 

Mat till många!

Det är så fasligt länge sedan som jag lagade mat till fler än familjen, ja oftast under de senaste två månaderna har jag i ärlighetens namn mest fixat mat bara till mig själv, pulversoppor, mos och sånt som hör en GBP till.
 
Men idag är det dags att kavla upp kockärmarna! Ikväll kommer det folk hit och jag ska laga bl a kycklinggryta till nästan 20 personer. Och så blir det en massa annat gott - en del fixar jag och annat fixar dottern som är nyexaminerad raw food-kock. Det är så roligt! Det känns som att ha återvunnit något som varit berövat mig under alltför lång tid. 
 
 

En fin första gång

Det gick bra att äta på restaurang igår. Jag valde att beställa in en helt vanlig portion från menyn, stekt lax, potatismos och vitvinsås. Jag åt lite av varje, men lät bli rödläken och sparrisen. Det jag lämnade slukade maken. Han är glad i mat och äter gärna både mycket och länge. Utan att lägga på sig ett enda gram fett på kroppen. Olika falla ödets lotter. Man kan också säga att vi kompletterar varandra bra.
 
Efter min Vertical Banding-operation för 20 år sedan har jag aldrig kunnat äta mycket, så han är van vid att "hjälpa" mig med min mat. En skillnad för mig nu, efter min GBP, är att jag inte riskerar att maten fastnar och att jag måste fly ut på toaletten för att spy flera gånger vid så gott som varje restaurangbesök. Det är en sådan oerhörd lättnad och befrielse för mig att slippa det. När jag ätit hemma har jag kunnat lägga mig ner mellan tuggorna och därför inte behövt kräkas så ofta. Men även det har ju varit ganska opraktiskt.
 
Det känns bra nu. Jag får ett annat liv. Liksom.