Internettillgång

Det sägs att Kamerun är ett Afrika i miniatyr. Jag har mött en del av Afrika. Landade i lördags i den största staden i landet, Duala. Möttes av en kollega från Sverige och en från Kamerun. Nästa dag åkte vi med en liten buss de tre timmarna ner till en fantastisk strand vid kusten. Ett par dagar där med vila efter resan, mycket diskussioner och planerande vad gäller vistelsen här och vad som kan ske framöver med samarbetet mellan Sverige och Kamerun. Och så har vi fått besöka olika platser som är specifika för Kamerun. Bl a en by vid kusten, 4000 invånare, alla från Benin. Ett isolerat fiskesamhälle där det inte finns någon skola för barnen som istället lär sig allt om fiske. Byn försörjer till stor del de större städerna i Kamerun med fisk.och så har vi varit på ett "turistställe", the Lobe Falls, ett av de få vattenfall i världen som faller ut i havet.
 
Efter en lång och trång resa på närmare fem timmar i en dubbelmackor lite buss kom vi igår kväll till Yaoundé, landets huvudstad. Här finns Ungdomscentret som är mitt huvudfokus med vistelsen. Jag bor här på centret, precis som ungdomarna från vår utbildning som har sin verksamhetsförlagd del av utbildningen här. De har varit här i nästan tre månader nu. Även om det är ett ställe med hyfsad standard delas det med kackerlackor och möss. Hade föredragit rinnande vatten;det finns inte. Så en bortskämd vit västerlänning är jag, bekväm. Kommer antagligen att ta in på hotell. Rinnande vatten har betydelse för mig. Och för många andra. Är det något som kan göras för samhället här så är det att se till att befolkningen kan bygga upp ett fungerande vattenledningssystem. Förutsatt att det går att hitta vatten som går att leda genom systemet. Nu samlar de regnvatten här.
 
En fördel för min del med den här resan är att jag får lära mig franska (samtidigt som kamerunerna får tillfälle att träna på sin engelska. Annars funkar det hyfsat bra med kroppsspråk, en del av den goda vilja som jag möter så gott som överallt.
 
 

Ny blogg

Det är dags att gå vidare. Som för så många andra som passerat ettårsdagen av sin GBP har tillvaron tagit nya former där livet inte längre fokuserar operation, viktminskning och de förändringar som hör till det.
 
De av er som vill kan följa mig på min reseberättelse som jag delar med mig av på www.kamerun.blogg.se. På fredag ger jag mig iväg.
 
 
 Tack för den tid som varit. Ni har varit ett stort stöd för mig under det gångna året. Och kanske är det någon som också blivit hjälpt av mina skriverier.
 
 

BMI under 30

Har nu kommit en bit under BMI 30. En magisk gräns, som var så viktig för mig att komma under, för då skulle det vara läge för invägning, inom sjukvården så att vikten journalförs. För när jag hållit en vikt under BMI 30 under ett års tid är det dags för en diskussion med läkaren gällande det eventuella behovet av en bukplastik. 
 
Starten på det där året skjuter jag nu framför mig, bara för att jag inte får ändan ur vagnen och ser till att få en vikt dokumenterad. Undrar vad min passivitet beror på... Lättja? Eller är det kanske så att kroppens estetik inte är viktig för mig längre? Oavsett vad, så ska jag nog se till att på en officiell vägning gjord. Jag vet ju inte nu hur angeläget det här är för mig i framtiden.

Liknande inlägg